Biologiskt nedbrytbart och komposterbart är termer som används när man beskriver hur material bryts ner i en viss omgivning. Båda termerna används ofta i beskrivningar av miljövänliga produkter. Termen biologisk nedbrytbarhet används ofta missvisande i marknadsföring och reklam för produkter och material som egentligen inte är miljövänliga. Detta är anledningen till att BioBag oftare använder termen komposterbar när vi beskriver våra produkter. Alla BioBags produkter har certifierats som komposterbara av utomstående granskare.

Biologiskt nedbrytbar

Definitionen av biologiskt nedbrytbart är att ett material kan genomgå en biologisk anaerobisk eller aerobisk nedbrytning som leder till produktion av CO2, H2O, metan, biomassa och mineralsalter beroende på processens omgivningsförhållanden. Mikroorganismer spelar en viktig roll vid biologisk nedbrytning. Dessa finns i miljön och livnär sig mestadels på organiskt avfall. Till skillnad från komposterbar säger dock termen biologiskt nedbrytbar inte vidare mycket eftersom i princip allt är biologiskt nedbrytbart om det bara går tillräckligt lång tid. Därmed är det mycket viktigt att specificera i vilken miljö den biologiska nedbrytningen är tänkt att äga rum.

Komposterbar

Kompostering är processen då organiskt avfall bryts ner av mikrobiell digestion och slutprodukten blir kompost. Kompost har många förmånliga användningsområden, bland annat förbättring och gödsling av jord. För att genomgå en komposteringsprocess kräver det organiska avfallet rätt sammansättning av värme, vatten och syre. I en hög organiskt avfall finns det miljontals mikroskopiska mikrober som livnär sig på avfallet och omvandlar det organiska materialet till kompost. För att man ska kunna hävda att en produkt är fullständigt komposterbar måste produkten uppfylla alla kraven i den europeiska standarden EN 13432 och/eller den amerikanska standarden ASTM D6400. Båda specifikationerna kräver att biologiskt nedbrytbara/komposterbara produkter helt och hållet bryts ned i en komposteringsmiljö under ett specifikt tidsintervall, utan att efterlämna några skadliga rester.

Internationella standarder

Utöver den europeiska standarden EN 13432 har en del länder sina egna standarder, till exempel den amerikanska standarden ASTM D6400 och den australienska standarden AS4736 (dock är skillnaderna mellan standarderna minimala).

I dag är termerna biologisk nedbrytning, biologiskt nedbrytbara material, komposterbarhet o.s.v. mycket vanliga, men ofta felaktigt använda. Därför uppstår det lätt missförstånd kring dessa begrepp. Den europeiska standarden EN 13432 ”Krav gällande förpackningar återvinningsbara genom kompostering och biologisk nedbrytning – Provningsschema och utvärderingskriterier för slutgiltigt godkännande av förpackningar” löser detta problem genom att definiera de egenskaper som ett material måste ha för att kunna definieras som ”komposterbart”, nämligen att det kan recirkuleras med hjälp av organisk återvinning (kompostering och anaerobisk upplösning). Denna standard gäller för plastförpackningar och lignocellulosamaterial. Standarden utesluter plastmaterial som inte används för förpackningar, t.ex. plast som används i jordbruket eller soppåsar, vilka täcks av standarden UNI EN 14995. Ur ett tekniskt perspektiv är det identiskt med UNI EN 13432, men täcker fler tillämpningsområden än förpackningar. Det tekniska innehållet i de två standarderna är identiska, vilket innebär att alla plastmaterial som uppfyller kraven i UNI EN 13432 även uppfyller kraven i UNI EN 14995, och vice versa. Dessa standarder är de viktigaste tekniska referenserna för tillverkare av material, offentliga myndigheter, komposterare, certifieringsorgan och konsumenter.

Enligt den europeiska standarden EN 13432 måste ett komposterbart material ha följande egenskaper:

  • Biologisk nedbrytbarhet, vilket bestäms genom att mäta den faktiska metaboliska omvandlingen av det komposterbara materialet till koldioxid. Denna egenskap mäts kvantitativt med hjälp av den standardiserade testmetoden EN 14046 (som även är publicerad som ISO 14855: Bestämning av slutlig aerob biologisk nedbrytning av plastmaterial under kontrollerade komposteringsförhållanden). Acceptansnivån är 90 %, och den måste uppnås inom 6 månader.
  • Nedbrytbarhet, det vill säga, fragmentering och bortfall av synlighet i den slutliga komposten (frånvaro av synlig förorening). Detta mäts med ett komposteringstest (EN 14045). Testmaterialet bryts ned tillsammans med organiskt avfall i 3 månader. Sedan silas komposten med en sil på 2 mm. De återstående bitarna av testmaterialet som är större än 2 mm anses inte ha brutits ned. Denna andel måste vara mindre än 10 % av den ursprungliga massan.
  • Frånvaro av negativa effekter på komposteringsprocessen. Detta kontrolleras med ett komposteringstest.
  • Låga halter av tungmetaller (under de förhandsdefinierade gränsvärdena), och frånvaro av negativ inverkan på komposten (t.ex. minskat agronomiskt värde och förekomst av ekotoxikologiska effekter på tillväxten hos groddplantor).  Ett test av tillväxten hos groddplantor (OECD test 208, anpassat) utförs på kompostprov där nedbrytningen av testmaterialet har skett. Resultatet får inte avvika från tester med kontrollkompost. Andra kemisk-fysiska parametrar som inte får avvika från kontrollkompostens parametrar efter nedbrytningen är pH, salthalt, flyktiga fasta ämnen, N, P, MG, K.
  • Alla dessa krav måste uppfyllas samtidigt för att ett material ska kunna definieras som komposterbart. Till exempel är ett biologiskt nedbrytbart material inte nödvändigtvis komposterbart, eftersom det även måste brytas ner under en enda komposteringscykel. Å andra sidan är ett material som under loppet av en komposteringscykel bryts ner till mikroskopiska bitar som inte är helt biologiskt nedbrytbara inte komposterbart.

Standarden EN 13432 är en harmoniserad teknisk standard, vilket innebär att den har publicerats Europeiska unionens officiella tidning, och att den därmed ska införas i Europa av nationella standardiseringsorgan.  Dessutom antas det att material som efterlever den här standarden uppfyller EU-direktivet 94/62/EF om förpackningar och förpackningsavfall.